Artikel

Vapenpolitik - Sista delen

Avslutning i serien med Älgflugornas Herre

Vidare berör Ericsson RPS tradition att med dålig argumentation och obefintliga fakta kräva skärpta vapenlagar. Ericsons slutkläm är ett enda stort undrkännande av Polisens hantering av vapenlicenser:

Att Rikspolismyndigheten på detta sätt driver en egen agenda visar tydligt att polisen inte bör sköta licenshanteringen. Lägger man därtill de senaste årens allt längre handläggningstider för vapenlicenser, som på senare tid varit föremål för omfattande kritik från Justitieombudsmannen, vore det lämpligt om annan myndighet tog över. Lämpligast är om den nya föreslagna Viltmyndigheten, med ansvar för jakt och viltvård, tog över.

Själva lagrådsremissen för den skärpta vapenlagen ser hur som helst förhållandevis bra ut, såhär lyder sammanfattningen:

För att en skärpt syn på allvarliga vapenbrott ska få genomslag föreslår regeringen att straffen för vapenbrott ska höjas. Bland annat ska det lägsta straffet för grovt vapenbrott höjas från fängelse i sex månader till fängelse i ett år och det ska införas en bestämmelse om synnerligen grovt vapenbrott med straffet fängelse i lägst tre och högst sex år.
I syfte att skapa en tydligare och mer rättssäker prövning när det gäller sammanslutningars tillstånd till innehav av vapen föreslås ett nytt system med auktorisationsförfarande för prövningen av sammanslutningar för jakt- eller målskytte. Det nya systemet innebär att endast de sammanslutningar som är auktoriserade eller anslutna till en auktoriserad sammanslutning ska kunna komma i fråga för tillstånd till innehav av vapen. Tillsyn över auktoriserade sammanslutningar för jakt- eller målskytte ska utövas av den nya Polismyndigheten, som också ska föra ett nytt vapenregister över sådana sammanslutningar.
Tillståndsbefrielsen för innehav av effektbegränsade vapen ska även omfatta bl.a. airsoftvapen som drivs av gas. Dessutom ska tidsbegränsade tillstånd fortsätta att gälla även efter tillståndstidens utgång under den tid då prövning av förnyat tillstånd pågår.

Själva lagrådsremissen kan läsas HÄR. Det man kan fundera över är om polisen och RPS tänker använda sig av sin makt över auktorisation av föreningar som ett instrument att driva igenom sina planer att döda k-pistskyttet och IPSC... Det är definitivt något att bevaka. Svenska Jägareförbundet, Svenska Sportskytteförbundet och Svenska Pistolskytteförbundet, vilka sammanlagt organiserar uppskattningsvis 300-400.000 personer svarade Peter Thorsell på SvD debatt fredagen den 4:e:

Därför är det förvånande att en kommissarie vid Rikspolisstyrelsen förefaller mena att det är just legala vapen som ägs av laglydiga vapeninnehavare som är det stora problemet. Denne befattningshavare gör visserligen gällande både att vapen i sig är ofarliga – det krävs någon som missbrukar dem för att de ska bli farliga – och att polisen inte har någon ambition att försvåra jägares och tävlingsskyttars verksamhet. Men samtidigt antyder han dels att den totala mängden vapen i samhället bör reduceras, och dels att en ökad kontroll av legalt vapeninnehav minskar antalet illegala vapen i samhället.
Vi frågar oss om rikspolischefen delar dessa uppfattningar. Rikspolisstyrelsen har inte i uppdrag att minska den totala mängden vapen i samhället. Rikspolisstyrelsen och övriga rättsvårdande myndigheter har däremot i uppdrag att minska de illegala vapnen i samhället; det är dessa som används vid skjutningarna i våra förorter. Rikspolisstyrelsens fokus på legala vapen kommer inte att leda till att den illegala vapenanvändningen minskar. Däremot riskerar det att leda till exceptionellt stora besvär för legala vapenägare som skyttar och jägare. Inom vissa polismyndigheter – särskilt Västra Götaland – har enskilda högre befattningshavare öppet vidgått att de vill använda vapenlagstiftningen för att minska antalet legala vapen. Detta har lett till omtolkningar av lag och försök att skärpa praxis, något som i sin tur inneburit extrema handläggningstider – uppemot ett år – för vapenlicenser etc. Dessa åtgärder drabbar bara legala vapeninnehavare och inte alls de kriminella som aldrig bryr sig om att söka licens för sina illegala vapen.

Eskilstunakurrirens ledarskribent går Thorsells ärenden, han är helt emot civilt ägande av hel- och halvautomatiska vapen och ifrågasätter varför magasinslicenplikten inte kom med i lagförslaget:

Illegala vapen är vanliga vid brott. Lagliga vapen med licens innebär som regel ingen fara. Men det betyder inte att civila ska kunna inneha hel- och halvautomatiska vapen som hör hemma i militären. De är ytterst farliga i händerna på en terrorist som norrmannen Anders Behring Breivik.
I Sverige ska det inte vara möjligt att som Breivik ha licens på ett sådant vapen för jakt. Men det har delats ut sådana licenser för en del tävlings- eller lekskytte. Följdriktigt fanns i utredningen förslag att licensbelägga lösa magasin, och att ta bort alla tillstånd för automatiska och halvautomatiska vapen som kan laddas med mer än sex skott åt gången. De förslagen har regeringen lagt åt sidan. Varför?

Det ledarskribenten inte vet är att vi redan har förbud mot jaktlicens på den typ av vapen Breivik hade så resonemanget faller på ren okunskap. Barometerns ledarskribent resonerar precis tvärt om. Han tycker att en mycket olycklig utredning som hade fokus på legala vapen efter vederbörlig mangling nu landat helt rätt. Fokus har ändrats till att i högre grad gälla illegala vapen nu när utredningen tvättats och blivit lagförslag. Barometerns domöver hur argumentationen gått är hård:

I ett urbaniserat samhälle där jaktkulturen är lika främmande som skogen och marker och där försvarets folkliga förankring försvagats av regementsnedläggningar och professionalisering växer också oförståelsen för sportskjutning. Så kallas denna allt svagare grupp av jägare och skyttar ofta för vapenlobbyn, som om Sverige skulle vara USA. Som om jägarnas organisationer var en del av vapenindustrin.


För övrigt tycker jag att vår vapenlagstiftning på många sätt är väldigt bra. Jag är enig med Thorsell om att det finns många personer som är olämpliga att inneha vapen och att det är viktigt att dessa identifieras. Dagens Juridik lyfte fram ett sådant fall härom dagen. Det gäller en man med uppenbara alkoholproblem, det skulle inte förvåna mig om det finns något mer i bakgrunden men just alkoholen togs som förevändning i rätten:

Vid ett hembesök hade polisen hittat en man så kraftigt berusad att han inte visste vilken dag det var. Mannen hade uppgett till ambulanspersonalen att han druckit alkohol i flera dagar och att han ”var trött på allt”.
Till följd av vad som framkom vid hembesöket beslutade polisen att omhänderta mannens vapen.

Det hela överklagades och förvaltningsrätten gick på mannens linje. Polisen gick vidare till kammarrätten och fick rätt i sin bedömning att mannen inte var lämplig att inneha vapen, delvis därför att mannen därefter gjort sig skyldig till rattfylla:

Kammarrätten anser nu att det, på grund av det som kommit fram vid hembesöket i mannens bostad, funnits starka skäl att anta att han befann sig i ett allvarligt missbruk av alkohol och att det var sannolikt att hans tillstånd att inneha skjutvapen därför skulle komma att återkallas.
Redan på denna grund har det enligt kammarrätten funnits skäl för polisen att besluta att omhänderta hans vapen, ammunition och tillståndsbevis.
Till detta kommer enligt kammarrätten att mannen är misstänkt för att ha gjort sig skyldig till grovt rattfylleri efter förvaltningsrättens dom. Polisens överklagande bifalls därför.

Skall man vara riktigt krass borde även bilen tas i beslag. En fylliker i bil är i de flesta lägen farligare än en fylliker med vapen i ett vapenskåp. Men så fungerar inte vår lagstiftning just nu.

Kommentarer

Inget hittades
Du använder en webbläsare som inte stöds. Uppgradera till en modern webbläsare som Internet Explorer, Firefox eller Chrome.